Språkhistoria – farsi

Språkhistoria – farsi

Letar du information om farsi i Sverige kan du klickahär.

Farsi, parsi eller persiska är ett och samma indoeuropeiska språk men är olika benämningar i Iran (Persien). Där kallas persiska för parsi eller farsi.

Språket har influerats av många andra länder i Asien såsom Indien, Turkiet och Armenien.

Dari (fârsidari) är en språkform så nära besläktad med standardpersiskan att den betraktas som en persisk dialekt i Afghanistan. Skillnaden mellan farsi och dari är jämförbara med rikssvenska och finlandssvenska.

Tadzjikiska är officiellt språk i Tadzjikiskan. Språket använder kyrilliska alfabetet och har en annan struktur, speciellt när det gäller vokalerna. Här kan man göra liknelsen mellan svenska och norska.

Farsi – ett världsspråk

De olika språkgrupperna talas även i Uzbekistan, Qatar, Förenade Arabemiraten och Irak. Exilgrupper av iranier och afghaner har fört språken vidare till USA, Kanada, Västeuropa och i Sverige talas persiska av omkring 120 000 personer.

Språkets spridning utanför Iran beror till stor del på emigration från Iran. Anledningen är den oroliga sociala, politiska och religiösa situationen i landet. Många europeiska språk har persiska låneord. Sjal, schack, kebab och paradis är några exempel.

Det persiska språket har haft flera icke-iranska och iranska alfabet genom historien. Ett av de äldsta är kilskriftstecken. Farsi som språk har förändrats och utvecklats med expansionen av det persiska riket. Olika kulturer och folk har påverkat det persiska alfabetets natur.

Fornpersiska och nypersiska skiljer sig från varandra ungefär som fornisländska skiljer sig från svenska där skillnaderna ligger i vokalernas fonetik.